Trej Design - Lilli-Anne skriver

Innan TreJ Design

Jag har alltid varit praktiskt lagd och intresserat mig för vackra ting och design. Redan när jag studerade på Chalmers i Göteborg sydde jag själv klänningar som jag bar på fester el.dyl. Många uppskattade min design och denna blev populär bland mina vänner. Jag började då, om än i liten skala sälja egensydda/designade klänningar till bl.a. vänner. Det kändes personligt och roligt för både mig och de vänner, som bar mina klänningar.

Tiden gick och jag startade en redovisningsbyrå, då jag hade fått allt fler tim.anställningar av att sköta redovisningen för företag, vilket jag till en början gjorde utöver mina studier. Det blev enklast att arbeta med ett eget företag. Vid den tiden hade jag precis blivit ensamstående mamma och att disponera sin egen tid beträffande arbete passade mig utmärkt, då barnen alltid var med mig. Jag har tre fantastiska barn, en dotter och två söner.

När barnen blev lite äldre brukade jag alltid somna i soffan till “Bollibompa”el. Disneyklubben på fredagar, just när vi skulle ha myskväll och vaknade när programmen var slut. Att vara egen företagare och ensamstående mamma är ingen lätt uppgift. Mina barn skulle naturligtvis vara så kort tid på dagis som möjligt. Jag var nog den som lämnade dem sist och hämtade dem först, bara för att det kändes rätt och riktigt för mig, vilket ledde till att det blev mycket kvälls-/nattjobb, när barnen hade somnat. Min kreativitet började ta form, jag orkade inte längre vara så “slapp” på kvällarna. Jag började brodera, sticka, virka, sy, renovera vårt hus såsom tapetsera, lägga golv, kakla m.m. och pigg blev jag av allt detta, då det var så roligt.

Barnen blev äldre och vid denna tiden arbetade jag på ett annat sätt dvs dagar och inte kvällar/nätter i samma utsträckning. På hösten 2005 började jag med att leka med ståltråd. Formade smycken. Det här var något nytt och jätteroligt! Köpte in silver, löd, tenntråd, renskinn m.m. för att kunna börja skapa på riktigt. Till slut hade jag en mängd smycken,i silver och tenntråd, skinnväskor i renskinn, jeanskollektion med renskinnsdetaljer. Vänner började handla av mig, för vad skulle jag göra med allt ? Mina vänner gillade det de handlade och bad mig komma till deras arbetsplatser, för att visa det jag gjort. I detta läget startades en bifirma till min redovisningsbvyrå, som gällde just mina kollektioner. Namnet, ja det var inte så lätt, men detta skulle ju bara vara en bisak, ett fritidsintresse för mig ,så det blev efter mina tre barns förnamn, Jennifer, Jesper och Jack. de tre J:na.

TreJ Design föds (Sommaren 2006)

I och med att vi på somrarna spenderade mycket tid med familjen i vår sommarstuga vid Marstrand fick jag en idé att Jennifer skulle kunna få sommarjobb genom att sälja mina smycken. “Två flugor i en smäll”, jag får kanske sålt det jag gjort och Jennifer får ett sommarjobb. Jag lyckades få hyra en plats på kajen på Marstrand, där vi hade några bord och en paviljong. Efter bara ett par veckor hade Jennifer sålt alla smycken, som jag hade gjort under hela vintern. Nu började jakten på leverantörer, så vi kunde fortsätta att sälja från vår plats. Vi lyckade få ett smyckemärke, som sökte återförsäljare i Sverige. Sommaren var räddad!

Hela sommaren och hösten fortsatte vårt arbete med att designa och göra smycken. Jennifer hade redan börjat att designa egna smycken, då vi behövde ett större urval och att hon besitter en otrolig “blick”, för design. Jag började också så smått, söka producenter över hela världen, som skulle klara av att tillverka våra smycken i något större upplagor, med samma precision och perfektionism som vi själva gjorde/gör.

När hösten kom började vi anordna smyckepartyn och åkte runt till vänner och bekanta för att visa upp och sälja våra smycken Återigen var efterfrågan stor. Detta ägnade vi oss åt tills det var dags för att starta igång försäljningen i den butik vi hade lyckats hyra inför säsongen på Marstrand, Drottninggatan. Efter ytterligare en kanonsommar kände vi att vi ville ha en butik även vintertid, för det här var ju riktigt roligt !

Under hösten fick vi hyra en bod på Lisebergs julmarknad i Göteborg vilket visade sig vara ett bra komplement till sommarbutiken på Marstrand. Vid denna tidpunkt hade jag också hittat några tillverkare i Kina, som visade sig ha allt det jag sökte för att göra våra smycken. Inte bara gällande kvalitet, utan arbetsmiljön och framför allt inga barn, som arbetade med tillverkningen.

Åre, älskad plats för oss! Där vi är flera gånger per år. Tänk att få ha en butik här. Sökandet började under år 2007. Fantastiskt, om Jennifer kunde få driva en åretrunt butik nu när hon skulle ta studenten och ändå ville ha ett studieuppehåll. Hösten 2007 gav sökandet resultat, vi blev med butik i Åre, stationshuset. Jennifer flyttade till Åre och vi öppnade butiken i januari 2008.

Sommaren kom och vi hade återigen Marstrand och i november var det Lisebergs julmarknad. Vi hade vid denna tidpunkt anställt personal i butiken i Åre, för att kunna fortsätta med både Marstrand och Liseberg.

I november 2008, när jag var en tripp till Sälen kom jag i kontakt med fantastiska människor. Vi blev erbjudna att hyra en butik i Torggallerian på Sälfjällstorget, som skulle öppna strax innan jul. Snabba beslut och bråda tider. Ett erbjudande, som aldrig kommer igen och det fanns inga andra alternativ än ett rungande JA. Vi byggde vår butik på två veckor och lyckan var kolossal. Ett unikt samarbete med vår hyresvärd med medarbetare samt alla de andra butikerna, som är precis det som är drivkraften hos mig, en känsla av stor gemenskap och det familjära.

Ungefär samtidigt, som Sälenbutikens öppnande fick jag besked om att vi kunde få öppna i Visby. En butik i en butik. Ja men visst, vi kör! I slutet av februari 2009 öppnade vi vår butik här. Vi stannade kvar på samma ställe i drygt ett år, därefter blev det en egen butik.

Min hemstad Göteborg, staden av alla städer, med saltstänkt hav, vacker natur och den goa atmosfären samt humorns säte. Vi hade ingen butik här. Det blev inte inne i Göteborg, men väl på Göteborg Landvetter Airport, utrikes avgångshall, som vi slog upp portarna i mitten av december 2009. En liten stad i staden och även här en stor familjär känsla., med vår personal och övriga anställda på flygplatsen.

Vid denna tiden har jag kanske kommit, så långt man kan komma på så kort tid Nu får det vara bra ett tag, tills jag vet om våra butiker “bär” sig eller inte och kanske få igen något av allt det jag satsat i tid, pengar och engagemang. Nu ville jag njuta av att fortsätta designa smycken och väskor m.m. och utveckla de butiker vi har. Både försäljningsmässigt och den underbara, duktiga personal som finns i varje butik.

Många idéer och smycken kom till under denna perioden. Alla våra silversmycken har sin egen historia och alla bär de ett passande namn. T.ex var är tankarna egentligen, när man en supervarm sommardag, längtar till Åre och snön ? Med den längtan föds ett smycke. På vägen till Sälen, när vi kör förbi ett pappersbruk (ni kan tänka er doften) kommer idén till ett otroligt fint smycke, som snart kommer att lanseras. Från tanke till dess att smycket kommer till våra butiker tar det minst tre månader, men oftast betydligt längre tid. Det är genomtänkt i detalj och för min dotter Jennifer och mig är det otroligt viktigt, att det blir precis så som vi vill ha det.

Någonstans under resans gång ändrade jag TreJ Design från att vara bifirma till att bli ett aktiebolag. Där Jennifer är VD och designer och jag ägare och designer.

Vi hyrde in ett par konsulter under 2011, som utformade en portal, för alla oss som arbetar inom TreJ. Vi kan kommunicera och utväxla idéer butiker emellan. Ett stort “lyft” för oss och det gör också att vi känner oss än mer familjära och nära varandra, trots de långa avstånden.

Historien om, TreJs uppkomst kunde ha slutat här, men ack, så blev det inte. I februari 2011 blev jag uppringd av Frölunda Torg.(Västra Frölunda, Göteborg) De frågade om vi kunde tänka oss att öppna butik hos dem. Vad säger man då? De hade sett vår butik på flyget och gillade det, de såg. Mina barndoms kvarter, där jag kommer i håg invigningen av köpcentret och där jag alltid handlade. Med tvekan, vi kör väl här med. Vad har vi att förlora, när det har så många besökare som handlar där, så “runt” måste det ju gå i allfall? Vi öppnade vår butik på Frölunda Torg den 20 april i år, år 2011.

Under hösten 2011 har vi även satsat på att bygga upp en e-handel som introducerades i november. Denna e-handel har utformats av div företag samt med vår informationschef till lika vice VD. En av de konsulter vi hyrde in för att bygga vår portal.

Och nu...

Ja, nu blir det väl som en blogg /dagbok? Tala om det som händer nu i december 2011....ganska svårt faktiskt. Vi designar och jag håller lågan brinnande för vår överlevnad.

Varför säger jag så ? Jo, kan det vara till hjälp för andra i samma eller liknande situation, gör jag något riktigt bra.

I slutet av mars, ja faktiskt dagen innan min födelsedag, då jag hade födelsedagsmiddag fick jagett sms. Inte vilket sms som helst, utan ett hot riktat mot min familj och mot mig. Om jag inte avskedade en anställd till mig skulle det gå väldigt illa. Detta skedde precis, när vi var mitt uppe i förberedelserna för att kunna öppna vår butik på Frölunda Torg.

Tidigare hade jag fått obehagliga sms, med fula ord och dumma saker, jag hade fått tre punkteringar under en och en halv månad via kniv, spik och “pyspunka” varav det ena också var på en lånebil, telefonsamtal där ingen säger något, någon som går runt och bankar i huset m.m.

Detta blev dock, det som tog “musten ur mig” fullständigt. Jag blev RÄDD. Rädd för mina barns säkerhet, rädd för mina djurs säkerhet, mitt hem ....ja helt enkelt rädd för att något hemskt skulle hända med allt det som jag håller kärt. Jag vågade inte lämna mitt hem, vågade egentligen inte vara hemma helller. Jag bor ensam med min yngste son. Kaoset börjar för mig och i mitt liv.

Kan inte sova, vågar inte somna ifall något kommer att hända, så är mina första månader efter händelsen. Bara att ta sig till en läkare för att säga att jag inte klarar av att arbeta var en pärs för mig. Inte kan man väl vara sjukskriven ? Jo drygt en månad var jag det. Sedan gick jag inte tillbaka mer. Jag skämdes över att jag mådde som jag gjorde. Det hade ju gått över en månad sedan det hände och inte kan jag visa att jag mår dåligt fortfarande. Jag som alltid går till mitt älskade arbete.

Mina nära och kära fick naturligtvis reda på vad som hade hänt, men efter ett tag försvann händelsen även för dem, dock inte för mig. Inte kan man ju då berätta, att för mig är det inte över. Magen fick jag ont i, ständig huvudvärk, blödde näsblod i tid och otid, hostade blod m.m samt denna olidliga sömnbrist. Midsommarafton traditionsenligt på vårt älskade sommarställe. Javisst, för alla mina barn och andra nära o kära, men inte för mig. Jag sitter ensam hemma, eftersom - jag har så mycket att göra på jobbet. Detta är inte sant, jo sant att jag har mycket att göra på jobbet, blir så när man inte jobbar, men inte orsaken till att jag inte åker dit.

Varför berättar jag då allt det här ? Jo, jag vet att man kan komma tillbaka. För min del orkar jag inte vara rädd längre. Det har tagit nästan 8 - 9 månader att komma fram till detta, tyvärr. En lång tid, som jag inte har kunnat leva mitt liv till fullo med arbete, skratt, lust och riktig glädje.

Nya smycken har jag trots allt hela tiden fått på pränt. En av de saker, som har fått mig att glömma ett tag. Tror att de kommer att bli de bästa jag har gjort någonsin.

Jag har också nu bestämt mig för att regelbundet skänka pengar till utsatta kvinnor och barn samt brottsofferjouren. Det blir min julklapp till mig själv. På något sätt skall även TreJ skänka bidrag varje år.

Sist men inte minst, TACK, alla samarbetspartners, leverantörer, vänner m.fl. som på olika sätt har eller hjälper mig att komma på “rätt köl” igen, väntat på mig. Jag uppskattar det ofantligt mycket och kan inte beskriva i ord hur tacksam jag är.

Viktigt att säga är också, att alla enskilda händelser är polisanmälda, men det måste hända något med mig eller annan/annat innan polisen kan hjälpa mig. Det enda de kunde säga, var, att de tror att något kommer att hända, den dag jag har “vaggats in “i falsk säkerhet. Detta baseras på de uppgifter de har, om vem det eventuellt kan vara. Poängteras bör också, att min “anställda” är fortfarande anställd och inget hot kan få mig till, att ändra på det!